Det sitter i väggarna är en nostalgisk tidsresa till 1980–90-talets Österlen. Det är en serie om tidens förgänglighet och om att minnas genom bilder.
Motiven som jag jobbar med är miljöer och platser från Österlen som har en koppling till min farmor. Farmor målade akvarell och hennes stil var figurativ. När hon och farfar var ute och åkte fotograferade hon av landskapen som hon sedan målade, så likt hon kunde.
Som barn fick jag uppleva platserna via farmors målningar hemma hos henne och hos resten av släkten. Trots att jag själv aldrig har varit på många av dessa platser känns det som att jag har en stark koppling till dom. När jag idag tittar på farmors målningar känner jag saker förknippade med alla de andra tillfällena då jag sett samma motiv.
I den här serien utforskar jag och tänjer på gränsen mellan måleri och fotografi. Jag jobbar med blandteknik – foto och måleri på pannå. Måleriet ger en spännande, flerdimensionell bild som tillsammans med detaljer i fotografiet kan skymtas i en abstrakt rörelse. Medierna tillsammans ger en flyktig form, där det figurativa i fotografiet luckras upp, samtidigt som det ger tydliga figurer till den abstrakta helheten.
Jag använder farmors fotografier som delar i måleriet, som ett av flera lager med färg. Fotografiet fungerar som en minnesbärare, men kan också otydliggöra minnet och skapa flera olika dimensioner av tid.
(2017 - Pågående)